Ericametoden har sitt ursprung i Lowenfelds ”World Technique”, som infördes i Sverige 1942. Metoden utarbetades 1946– 49 av Gösta Harding m fl. Ericametoden är en lekdiagnostisk metod, som innebär ett standardförfarande vid användning av ett standardmaterial. Utvärderingen grundar sig på flera observations- och registreringsvariabler.

Uppgiften består i att bygga med standardleksakerna i en sandlåda vid tre tillfällen. Observationstid högst 45 minuter per tillfälle. Testmaterialet utgörs av 360 ”leksaker” (säljs i förpackningsenheter, begär separat förteckning) fördelade i ett skåp med tolv fack, två rektangulära sandlådor med finkornig sand, torr respektive våt. Den ena sandlådan placeras i ett trästativ och den andra i en sandlådevagn, som med fördel kan rullas in under trästativet och på så sätt spara plats. Hogrefe Psykologiförlaget tillhandahåller inte sand till sandlådorna.

2000-talets barn bygger i sandlådan
Normering av Ericametoden Ulla Forsbeck Olsson  

Använder pojkar kanoner och flickor små dockmöbler? När skapar barn en sammanhängande slutscen? För att normera Ericametoden har åtta sex- och nioåringar arbetat med sand och leksaker vid tre tillfällen vardera. Syftet med boken var att få ett jämförelsematerial som beskriver hur barn idag bygger i sandlådan och se hur metoden kan anpassas till 2000-talets förhållanden. Inte minst utifrån barnkonventionens ambition att låta barn själva komma till tals, är det angeläget att ta vara på denna diagnostiska metod som bygger på leken som kommunikationsform. I kombination med modern utvecklingspsykologisk teori är Ericametoden – med dessa nya normdata – ett effektivt och värdefullt instrument för den psykolog som vill ge en rik beskrivning av ett barns emotionella, kognitiva och social utveckling.  

Ulla Forsbeck Olsson är leg. psykolog och verksam i BarnPsykologGruppen.

Ericamaterial komplett prislista

Alla leksaker kan beställas separat. Kontakta kundtjänst på order@hogrefe.se

Ericastiftelsen